Men drömma får man väl alltid göra ? Jag drömmer om att resa jorden runt, dansa mej genom livet, bo i ett 10tal länder, plugga utomland, tågluffa, träffa framgångsrika människor, göra något för mänskligheten, och massa fler saker. Men som om allt det där skulle hända ? Jag är också en person med en enorm bestlut ångest vilket betyder att jag kommer hinna ända mej minst 1000gånger innan det är dags att söka gymnasium. Sen känner jag mej väldigt instängd, som i en liten bubbla, är ju inne på mitt 9onde år på skolan, samma mat, omgivning och umgänge. Jag vill se mer. Nu. Men jag kan ju inte spola fram tiden tills jag studerar Engelska i London, eller något. Så lever i nuet men mina drömmar är någon helt annanstans. Jag tänker väldigt mycket på skolan oxå. Lagom mycket för att inte tröttna för fort, somsagt har jag ju ett år kvar till man ska söka. Och utan bra betyg kommer jag ju inte in där jag vill. Man pluggar väl ändå för att komma någonstans med sitt liv. Eller det är iallafall varför jag pluggar. Oj, det blev ett ganska långt svar, men kände att jag ville svara efter som jag verkligen ser fram imot en förändrig som att byta till en skola! Samtidigt som jag såklart blir som bambi på is när man på darrande en lämnar allt det trygga, som man är van vid. Jag menar jag kommer ju njuta av de sista på här, samtidigt som jag bara vill rusa till det nya. Och sen kommer jag såklart sakna Mälarhöjden även om jag nu helst vill röra mej utanför. Men jättekul att du kommenterar och hoppas du är nöjd med svaret :)