Livet förändras vart jag än går och det kommer kanske inte alltid vara vi två. Bara så länge det finns stjärnor över oss och bara så länge våra hjärtan klarar av att slå.

Nu är jag klar för att gå, men kom på att pappa kunde kanske köra mej, så sitter och lyssar till älskade Håkan Hellström och inser att saknaden är värst.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0